I Estland har i århundraden funnits en liten svensktalande minoritet, som tros ha rötter så långt bak som i 1200-talet, och i många år har banden mellan Åland och Estlandssvenskarna varit goda.
- Redan under Sovjet-tiden har Albanus seglat till Estland och senare även till Hapsal, där Estlandssvenskarnas museum finns. Nu har de velat komma hit ett tag, och pandemin satte stopp för det i fjol, men nu blir det av, säger Titte Törnroth, ordförande i stiftelsen Sjökvarteret.

Under lördagen kommer museets direktör Ülo Kalm berätta om gruppens historia fram till andra världskriget, och även visa upp en 20 meter lång broderad vepa - Aibotapeten - som illustrerar berättelsen.
- Det är en stundtals väldigt mörk historia om en minoritet som i dag är aktiv och levande men som under Sovjet inte hade det lätt, säger Titte Törnroth.

Ülo Kalm håller även ett tal, och Liisa Koemets, Lydia Kalda och Sirje Kaasik bjuder på estlandssvensk folkmusik framförd på talharpa. På plats sker också försäljning av traditionellt hantverk.