Nu, 66 år efter att Sverige startade sin första kärnreaktor, "R 1" i Stockholm, har landet bestämt var allt höggradigt kärnavfall ska lagras. Det blir i Ålands omedelbara närhet, i samma kommun som de tre Forsmark-reaktorerna ligger. I veckan sade Östhammars kommun ja till långtidsförvaret, och nu återstår egentligen bara ett besked från regeringen. Alla miljökonsekvensanalyser, byggutredningar och fallstudier (utom, enligt oppositionen, en utredning om de kopparkapslar där avfallet ska placeras) är klara.

Under hela processen var Åland välkommet att delta i utredningsarbetet, men några ålänningar dök i princip inte upp till mötena. Under processen har Åland däremot svarat Sverige enligt Esbo-konventionen, över huvudet på kommunen där anläggningen planeras. Nu är det försent, beslutet är taget och regeringsbeslutet kommer Åland knappast att kunna påverka - om man nu skulle vilja det.

Åland i dag har pratat med de ansvariga i kommunen; kommunalrådet, vice ordförande för kommunstyrelsen, Margareta Widén-Berggren (S), chefen för slutförvarsenheten Marie Berggren och Miljöpartiets gruppledare i fullmäktige, Kerstin Dreborg (MP).

Frågan man kan ställa sig är varför Åland, trots att vi fick möjlighet, inte deltog i några möten för att föra fram någon ståndpunkt - oavsett vad den ståndpunkten skulle ha bestått i. Och vem ägde frågan? Landskapsförvaltningen, alltså tjänstemännen och därmed någon byrå - exempelvis miljöbyrån? Eller låg ärendet på förvaltningschefens bord? Eller, slutligen, var det den politiska ledningen, alltså landskapsregeringen, som borde ha skött ärendet?

I fredagens Åland idag ställdes frågan till tre parter: Landskapets högsta tjänsteman fram till 2012, Arne Selander (propåerna från Östhammars slutförvarsenhet började komma 2010), beredskapsdelegationen som lyder under statens ämbetsverk på Åland, och till Carina Aaltonen som var socialchef åren 2011-2015.