Landskapspolitikerna har hittills visat på gott omdöme när de medvetet bara pratat om sådant som är känt och går att faktakolla. Så har vi Trump som under en presskonferens pratade om ett malarialäkemedel som “lovande”, trots att det inte finns en enda seriös studie gjord på effekterna (*). Hittills har minst en person dött efter att ha provat den behandlingen på egen hand (**).

Är det inte malariamediciner så är det att andas het luft från en hårtork, dricka enorma mängder vatten eller att myndigheterna undanhåller bromsmediciner för HIV eftersom de fungerar mot corona. Ryktesspridningen just nu är enorm, och allt det uppräknade saknar medicinsk evidens. Vad ska man göra? Vad kan vi journalister göra?

Vi ringde journalistikprofessorn Ester Pollack vid Stockholms universitet för att få råd.

* I början av utbrottet gjorde kinesiska forskare en del försök med experimentella metoder och preparat, exempelvis denna kring klorokin, men några större dubbelblindstudier har inte gjorts - man kan alltså inte säga någonting om hur preparaten fungerar, eller om de alls gör det. Man kan tolka de initiala försöken som just en uppmaning till fortsatta tester, vilket också sker parallellt på flera håll i världen.

** Medlet ifråga, klorokin, kan också förses med en extra syreatom och heter då hydroxiklorokin, på engelska "qhloroquine phosphate", som i koncentrerad form i första hand används som rengöringsmedel. Minst en amerikansk man har avlidit efter att ha självmedicinerat på denna rengöringskemikalie. Källa: https://nbcnews.to/2UyjKND