Socialministern positiv till ny föräldraledighet
Just nu förbereds rikslagstiftning för att göra föräldraledigheten mer jämställd mellan könen. I framtiden ska inte mamman kunna ta all ledighet.
Nu lägger regeringen i Helsingfors fram nya regler för föräldraledighet. Det är en proposition som ännu inte finns på svenska. I stället för en liten pott dagar till pappa och en större pott till mamma får nu bägge 160 dagar, totalt sett betydligt mer än tidigare.
Termen “Föräldradagpenning” innebär såväl moderskapspenning som särskild moderskapspenning, faderskapspenning, föräldrapenning och partiell föräldrapenning.
Moderskapspenning betalas enligt det nuvarande systemet ut för 105 dagar och faderskapspenning för 54 dagar.
Men sedan har vi föräldraledigheten som börjar efter moderskapsledigheten. Den kan tas ut av mamman eller pappan eller så kan föräldrarna varva sina ledigheter. Och den här gemensamma ledigheten är i dag 158 vardagar totalt. Den kan man fördela mellan sig som man vill.
Problemet ur ett jämställdhetsperspektiv är att det åtminstone på Åland nästan uteslutande är mammorna som tar ut ledigheten. De tjänar minst i yrkeslivet, så den ekonomiska förlusten blir mindre om mamman är hemma. Men det innebär också på sikt lägre livsinkomst och därmed lägre pension för kvinnorna, som alltså redan tjänar minst.
Därför vill nu riksregeringen ändra i upplägget, och ge varje förälder 160 dagar av föräldraledighet. Bara 63 dagar kan föras över mellan föräldrarna, resten måste – vanligen pappan – ta ut. Alternativet är att inte ta ut dem alls. Så antingen pappaledighet eller ingen ledighet.
Det här är finsk behörighet, så Åland har bara att rätta in sig i ledet. Vi hör socialminister Annette Holmberg-Jansson, som är positiv till förändringarna.
Fotnot: 2019 betalades det ut föräldrapenning motsvarande 43 192 kalenderdagar till nyblivna mammor, och 1 612 kalenderdagar för pappor. Det innebär att papporna bara tar ut tre procent av föräldraledigheten mätt i dagar (men en större andel mätt i reda pengar på grund av mäns större månadsinkomster). Den låga andelen har stått sig relativt oförändrad sedan 1990-talet, även om antalet dagar totalt ökat - delvis tack vare förändringar i lagstiftningen. Källor: Åsub, FPA, Statistikcentralen