Med 38 hantverkare som alla har sin egen stil och sina egna material blir utställningen väldigt rik och färggrann. Hiisis älg finns representerad som en spöklik gestalt av tyg och kristaller, och Väinämöinens mössa så som Elias Lönnrot illustrerade den har lånat sin form till ett set keramikkrukor. En Sampo, föreställd som en reptvinningsmaskin och byggd i trä, står i ett rum, och i ett annat ligger silversmycken gjorde för att se ut som något ett skogsrå skulle kunna ha på sig.
- Vad man kan se som genomgående är att nästan ingen har gett sig på att framställa karaktärerna själva. Det är ingen som har gjort Väinämöinen. Däremot återkommer några av berättelserna i flera av verken, till exempel den när ägget ur vilket världen kläcks blir lagt, säger Hanna Wiik-Rosenqvist, en av kuratorerna.
Peter Winqvist, en av hantverkarna, säger att Kalevala som berättelse är lika viktigt som det någonsin varit.
- Det finns konstant mörka moln österut. Det är viktigt att minnas att frihet och självständighet är något som vi måste kämpa för, och det gör man när man vet om sin egen indentitet. På det sättet är Kalevala lika relevant som det var för hundra eller tvåhundra år sedan.