Tillfrågad om en definition av nonsenslitteratur hänvisar Michael Heyman till Alice i Underlandet, den är ett typexempel på litteratur i den här genren säger han. Det handlar om en väl avvägd balans mellan vad som är logiskt och begripligt och vad som helt obegripligt. Läsaren invaggas i uppfattningen att han förstår handlingen - och så plötsligt dras mattan bort under hans fötter och han fattar ingenting. Den här litterära traditionen har anrika rötter - redan den gode Shakespear skrev nonsenslitteratur, även om han kanske inte själv klassade den med just den termen säger Heyman. Ljudpoesi, hans andra specialitet går tillbaka till dadaisterna på 1920-talet som skrev poesi utan egentliga ord, där det viktiga var hur det lät snarare än vad orden betydde. Ljudpoesi går bra hem hos barn säger Heyman.