Från 1809 och framåt kallades den tidigare östra svenska rikshalvan "Storfurstendömet Finland". Det vet alla. Mindre känt är att den svenska grundlagen, 1772 års regeringsform, fick hänga med in i ryska tiden och fortsätta gälla. Så när självständigheten proklamerades 1917 gjordes det genom att åberopa den svenska grundlagen. Och den var ju skriven för en kung, Gustav III för att vara exakt, så Finland måste bli en monarki.

Så blev det också. I några månader under hösten och vintern 1918 var Finland en monarki, med den tyska prinsen Fredrik Karl von Hessen som kung. Problemet var bara att kungen aldrig dök upp, han var fullt upptagen med att tillsammans med det tyska kungahuset och militären förlora första världskriget och sedermera bli avskaffad som tysk institution. Och man kan inte ha ett kungarike utan kung, en besk insikt som tvingade de finländska politikerna till nya tag. Det blev, helt enkelt, rätt trassligt ett tag.

Ålands verklige auktoritet på området, Gunnar Jansson, som lett kommitteer i sitt eget namn, suttit i riksdagen och själv varit med att skriva grundlagar, berättar vad som hände sedan. Från onsdagens Åland idag.